Historia har alltid varit ett av mina främsta intressen. På ganska hobbymässig vis dock. Jag har aldrig läst historia på högskolenivå och egentligen aldrig velat det heller. Naturligtvis skulle jag kunna göra det, men jag har en känsla av att jag skulle förstöra en del av vad som gör det så roligt för mig. Jag tror att lätt blir så om man akademiserar saker och ting för mycket. Exempelvis är jag också en musikälskare av stora mått. Jag spelar bas, gitarr och piano riktigt bra och är en habil om än långt ifrån storslagen sångare. Jag kan hålla ton och bära en låt men det finns många som har vackrare, tuffare och mer ”personlig” och karaktäristisk röst, jag kan alltså sjunga men låter som ungefär vem som helst. Vad jag skulle komma fram till är att jag mycket väl skulle kunna försörja mig som musiker. Men troligtvis inte bli popstjärna med eget material. Jag skulle få kompa andra artister och troligtvis spela en massa låtar ur genrer jag inte tycker särskilt mycket om. Den tanken står jag inte ut med, jag är ingen sådan överentusiastisk glad lax. Då gör jag hellre någonting helt annat och spelar den musik jag tycker om på fritiden. På samma sätt känner jag inför historia. Vissa historiska processer, händelser, epoker och personligheter intresserar mig väldigt mycket trots att de kanske inte håller för en doktorsavhandling. Då behåller jag gärna mitt roliga och avstår akademisering och låter historian förbli just en hobby.